Trodde aldrig jag skulle sakna snö
Mjo, snön är borta igen och nu är det istället grått och blött ute. Det är itne roligt alls, men nu blåser det itne så jävla mycket i alla fall (inte inte inte inte inte inte inte inte inte inte inte varför kan jag inte skriva itne? TITTA! INTE)
Idag började vi på vår juldans i skolan. Det är hemskt, det inkluderar faktiskt KROPPSKONTAKT med människoliknande manliga apor. Och inte kan de dansa heller. Idag lärde vi oss the all american promenade (eller vafan den nu heter), jenka (fast det kunde jag ju) och så försås så började vi på grunderna till foxtrot. Bra. Grunderna. Inkluderar inget hålla handen eller axlarna. MEN SEN DÅ!?!?!?+ Ah, jag dör jag vill inte dansa. Tror jag ska skolka varje onsdag och fredag resten av skolåret.
Elin.
Idag började vi på vår juldans i skolan. Det är hemskt, det inkluderar faktiskt KROPPSKONTAKT med människoliknande manliga apor. Och inte kan de dansa heller. Idag lärde vi oss the all american promenade (eller vafan den nu heter), jenka (fast det kunde jag ju) och så försås så började vi på grunderna till foxtrot. Bra. Grunderna. Inkluderar inget hålla handen eller axlarna. MEN SEN DÅ!?!?!?+ Ah, jag dör jag vill inte dansa. Tror jag ska skolka varje onsdag och fredag resten av skolåret.
Elin.
Krönika: Mina tankar kring trappor, grönt hår och fjortisar
Trappan i Nordstan. Där sitter emosarna, som hatar fjortisar, och mittemot sitter fjortisarna, som hatar emosar. Utanför glasrutan sitter gotharna som hatar alla, och punkarna, som gillar öl.
Jag har aldrig riktigt vetat vem jag är. Eller ja, vad jag är är nog ett mer korrekt uttryck. För uttryck måste ju vara korrekta om man är svenne, som jag. Jag heter till och med Jansson i efternamn. Jag har ett -sonnamn, blont hår och min mamma jobbar på Volvo. Hur mycket mer svenskt kan det bli? Till råga på allt tror folk på allvar att min pappa heter Jan.
När jag klippte av mig håret förlorade jag en "vän" med orden "Asså... Jag gillade dig men inte nu. Nu har du ju blivit en äcklig emounge". Det var väl lika bra egentligen. Han var halvtysk, nazist och hette Schwarz i efternamn.
Det var väl då, när jag började sticka ut ännu mer från mängden som jag insåg att jag inte skulle bli accepterad av alla. Men å andra sidan vill jag inte bli älskad av idioter.
Det är väl ett val jag gjort själv, att fortsätta vara den människan som sticker ut och alltid syns i folkmassan (oavsett om det beror på grönt hår eller en extrem sminkning). Och jag trivs med det.
Sedan började jag ställa en hög tuppkam varje dag, först orange och sedan grön. Och det har aldrig varit bättre. Jag fick kommentarer för mitt hår och smink (som förresten var wapaneseinspirerat, bara för att förvirra folk mer) varje dag, både positiva och negativa.
För att förstärka den där emotional hardcore/punkar-/hårdrockar/gothar-/skiter-i-allt-imagen, som jag fått av någon snäll jävel, så hatar jag ju fjortisar också.
Då menar jag inte fjortonåringar. Ni vet de där små push up-blondinerna och killarna med ungefär sju liter vax i håret. Med mjukisbyxor som hänger för långt ner eller stringtrosor uppdragna till armhålorna. Som spelar dålig musik (som de tankat ner från Jamba på grund av bristande tekniska färdigheter som till exempel hur man startar andra program på datorn än Internet Explorer och Windows Live Messenger), högt på sina Sony Ericssonmobiler, längst bak i bussen. Men gissa vad, vaxdrypande och foundationigenmurade små barn? Ingen vill höra er musik, jag lovar! Dunkande basgånger tillsammans med pipiga flickröster. 20åringar utan stämband som rappar (och vi med morsor som jobbar på Volvo har inte kommit på något eget svenskt ord för det) om de hundratals sätten de vill ta sina tre tjejer bakifrån på. Att ni kan kalla det för musik är fortfarande ett mysterium för mig. Min teori är att det finns en anledning till att mobiltillverkarna faktiskt numera skickar med en hansfree till mobilen.
Nej, det är klart att jag älskar er mina översminkade små mystroll. De äcklade blickar ni ger mig gör verkligen min dag. Sättet ni klär er på, som om ni bara ville provocera mig, är så fruktansvärt romantiskt. Utan er, älskade fjortisar, skulle jag inte kunna leva.
Fast jag är väl inte en sådan där emo egentligen, en sådan som hatar fjortisar. Jag har inga emovänner och sitter inte på trappan och skär mig. Jag är bara en av de som gillar att sticka ut. Jag trivs så jävla bra med att få konstiga blickar på stan och med att stirra tillbaka på folk som stirrar. Det är väl någon konstig fetisch men vadå.
Hellre det än att gilla fötter.
Elin.
(Utvärdering: "Du har skrivit en mycket bra krönika med en lagom kaxig attityd. Mycket bra att du dessutom knyter ihop början och slut på ett så bra sätt. Du har lyckats skriva en krönika, vilket inte är så lätt. Grattis!
Jag har aldrig riktigt vetat vem jag är. Eller ja, vad jag är är nog ett mer korrekt uttryck. För uttryck måste ju vara korrekta om man är svenne, som jag. Jag heter till och med Jansson i efternamn. Jag har ett -sonnamn, blont hår och min mamma jobbar på Volvo. Hur mycket mer svenskt kan det bli? Till råga på allt tror folk på allvar att min pappa heter Jan.
När jag klippte av mig håret förlorade jag en "vän" med orden "Asså... Jag gillade dig men inte nu. Nu har du ju blivit en äcklig emounge". Det var väl lika bra egentligen. Han var halvtysk, nazist och hette Schwarz i efternamn.
Det var väl då, när jag började sticka ut ännu mer från mängden som jag insåg att jag inte skulle bli accepterad av alla. Men å andra sidan vill jag inte bli älskad av idioter.
Det är väl ett val jag gjort själv, att fortsätta vara den människan som sticker ut och alltid syns i folkmassan (oavsett om det beror på grönt hår eller en extrem sminkning). Och jag trivs med det.
Sedan började jag ställa en hög tuppkam varje dag, först orange och sedan grön. Och det har aldrig varit bättre. Jag fick kommentarer för mitt hår och smink (som förresten var wapaneseinspirerat, bara för att förvirra folk mer) varje dag, både positiva och negativa.
För att förstärka den där emotional hardcore/punkar-/hårdrockar/gothar-/skiter-i-allt-imagen, som jag fått av någon snäll jävel, så hatar jag ju fjortisar också.
Då menar jag inte fjortonåringar. Ni vet de där små push up-blondinerna och killarna med ungefär sju liter vax i håret. Med mjukisbyxor som hänger för långt ner eller stringtrosor uppdragna till armhålorna. Som spelar dålig musik (som de tankat ner från Jamba på grund av bristande tekniska färdigheter som till exempel hur man startar andra program på datorn än Internet Explorer och Windows Live Messenger), högt på sina Sony Ericssonmobiler, längst bak i bussen. Men gissa vad, vaxdrypande och foundationigenmurade små barn? Ingen vill höra er musik, jag lovar! Dunkande basgånger tillsammans med pipiga flickröster. 20åringar utan stämband som rappar (och vi med morsor som jobbar på Volvo har inte kommit på något eget svenskt ord för det) om de hundratals sätten de vill ta sina tre tjejer bakifrån på. Att ni kan kalla det för musik är fortfarande ett mysterium för mig. Min teori är att det finns en anledning till att mobiltillverkarna faktiskt numera skickar med en hansfree till mobilen.
Nej, det är klart att jag älskar er mina översminkade små mystroll. De äcklade blickar ni ger mig gör verkligen min dag. Sättet ni klär er på, som om ni bara ville provocera mig, är så fruktansvärt romantiskt. Utan er, älskade fjortisar, skulle jag inte kunna leva.
Fast jag är väl inte en sådan där emo egentligen, en sådan som hatar fjortisar. Jag har inga emovänner och sitter inte på trappan och skär mig. Jag är bara en av de som gillar att sticka ut. Jag trivs så jävla bra med att få konstiga blickar på stan och med att stirra tillbaka på folk som stirrar. Det är väl någon konstig fetisch men vadå.
Hellre det än att gilla fötter.
Elin.
(Utvärdering: "Du har skrivit en mycket bra krönika med en lagom kaxig attityd. Mycket bra att du dessutom knyter ihop början och slut på ett så bra sätt. Du har lyckats skriva en krönika, vilket inte är så lätt. Grattis!
MVG")
Hello Saferide - The Quiz
Skiljer sig mycket från min andra musik, lyssna på den, det är värt det.
You look nice alright
And I like the way you nod after everything I say
Like it actually means something to you
And I like your record collection
Townes and Jens with a hint of Rickie Lee
And you've cleaned up the bathroom, made a really nice soup
but a bit too much sci-fi in your shelf with DVD's
But there are things you need to know about me
I'm weak right now, so weak right now
I need proof before I dare to open this heart
So I've prepared a quiz for you
Would you freak out if I said I liked you?
Do you walk the line?
Is your IQ higher than your neighbours?
And is it very much higher than mine ?
Can you sleep when I grind my teeth?
Do you look away if I slob when I eat?
Will you let me be myself?
Can you at all times wear socks? Because I'm still scared of feet
And if I'd fall, would you pick me up?
If I'd fall, would you pick me up?
Do you talk in the middle of Seinfeld?
Do you read more than two books a month?
Do you get racist or sexist when you've had a few?
Is it fine if I make more money than you?
Have you slept with any people I work with?
Is there anyone you'd rather wish I'd be?
Do you still keep pictures of old girlfriends?
Are they prettier than me?
And if I'd fall, would you pick me up?
If I'd fall, would you pick me up?
Julklappar
Ny dator, HP 550. Yay!
Elin.
Elin.
QUIZ.
| |||||||||||||||||||||||||||
|
ApocalypticA feat. Ville Valo&Lauri Ylönen - Bittersweet
Åh. Får orgasm när jag hör Lauris röst här alltså. Så underbar. Ville kan suga, tänkte bara säga att the Rasmus hade varit så mycket bättre om Lauri sjöng såhär hela tiden. Underbara människa.
I'm giving up the ghost of love
And a shadow's cast on devotion
She is the one that I adore
Queen of my silent suffocation
Break this bittersweet spell on me
Lost in the arms of destiny
Bittersweet
I won't give up
I'm possessed by her
I'm bearing a cross; she's turned into my curse
Break this bittersweet spell on me
Lost in the arms of destiny
Bittersweet
I want you
oh I wanted you
And I need you
how I needed you
Break this bittersweet spell on me
Lost in the arms of destiny
Break this bittersweet spell on me
Lost in the arms of destiny
Bittersweet
I'm giving up the ghost of love
And a shadow's cast on devotion
She is the one that I adore
Queen of my silent suffocation
Break this bittersweet spell on me
Lost in the arms of destiny
Bittersweet
I won't give up
I'm possessed by her
I'm bearing a cross; she's turned into my curse
Break this bittersweet spell on me
Lost in the arms of destiny
Bittersweet
I want you
oh I wanted you
And I need you
how I needed you
Break this bittersweet spell on me
Lost in the arms of destiny
Break this bittersweet spell on me
Lost in the arms of destiny
Bittersweet
Krönika
Ni ska få läsa min krönika när jag tagit hem den. Jag är nöjd med den.
im not the one who bleeds
Jag bara stör mig på allt och orkar inte mer, men det kan jag inte säga till någon för det är ju jag som ska finnas där för alla, det är på mig alla litar. Det är jag som finns här när jag behövs och inte tar för mycket plats när jag inte behövs. Jag orkar inte. Snälla.
